nybergsmat

Tiden bara rinner iväg. Jag vet inte vart den tar vägen men jag hinner inte en bråkdel av allt jag skulle vilja.

Idag är det 2 månader kvar till jul!

Det känns både bra och dåligt. Jag gillar julen och det mesta den har med sig. Men jag pallar inte stressen och kraven. Så jag ska ta och fundera igenom noga hur jag vill ha det den här julen och sen släppa resten. Man behöver ju inte ha skinande rent, finaste pyntet, pyssel med barnen, allt hemmagjort på julbordet, bjudningar, glöggpartyn, 7 sorters hemmagjorda kakor m.m. Jag ska bara välja några av de saker som jag känner att jag verkligen vill och sen fuska lite med resten. Men vad kan vara mysigare än att vakna på julaftonsmorgon och hela huset känns magiskt!

 

För några helger sedan hade vi vänner här på middag. Till förrätt och varmrätt bjöd vi på gamla favoriter, men provade ett nytt recept till dessert. Det kändes som en vuxen dessert så barnen fick glass med massor med tillbehör som de fick kombinera själva. Det var succe!

Jag förberedde och gjorde såsen tidigare. Det stod att den skulle koka i tio minuter, men redan efter ca halva tiden så var det mer som knäck än som sås. När den sen fick stå så blev det ännu mer knäck. Smaken var det inget fel på, men det var väldigt svårt att äta.

 

4 port.

100 g hjortron, frysta 

1/2 msk socker

 

1,5 dl vispgrädde

1,5 dl matyoughurt

maränger

25 g mandelspån

 

kolasås

1 dl vispgrädde

1/2 dl socker

1/2 dl ljus sirap

1 tsk vaniljsocker

 

Tina hjortronen  strö över socker.

Blanda grädde, socker och sirap i en kastrull. Koka tills det tjocknar. Rör i vaniljsocker och låt svalna.

Vispa grädden och blanda med youghurten.

Varva grädde, hjortron, och maränger i glas. Toppa med kolasåsen och rostade mandelspån.

 

 

 

Till förätt bjöd vi på en carpaccio på bresaola toppad med trattisar, parmesan, ruccola och pinjekärnor

Varmrätten var en klassisk Biff Rydberg (oxfilé, lök och pottais) med senapskräm och äggulor.